Avsnitt 158. Vi funderar över hur man lanserar en författare som vill vara anonym, förvånas över gränslösa kulturjournalister, ser vissa av de samma agera aktivister i valrörelsen och minns en Bokmässa med större lyskraft än dagens.

Förläggaren har en viss erfarenhet av att lansera författare som skriver under pseudonym och tillskriver ljudbokens framgångar det faktum att det är lättare idag än innan ljudboken slog igenom.

I sin nya roman tackar författaren Alex Schulman DN:s biträdande kulturchef Åsa Beckman för hjälpen med språket. Sällsynt dåligt omdöme av Beckman enligt journalisten som förvånas över vilka regler som gäller på DN kultur. Förläggaren är mindre upprörd, mindre förvånad. Mer cynisk?

När vi är överens i ett ämne blir det sällan bra radio. Men den här gången är det för viktigt för att inte lägga sig i debatten om kulturjournalisterna agerade mer som aktivister än journalister i valrörelsen i sin iver att bekämpa SD. Men åtminstone journalisten ser flera strukturella problem i botten.

Ack vad minnet kan vara förrädiskt. Vi trodde vi mindes detaljer från gamla bokmässor men så fel vi hade. En lyssnare, och tidigare en central spelare i bokbranschen, ger oss något att fundera på. Se det som ett inlägg i en pågående debatt.

00 20 – Hur svårt är det att lansera en författare som skriver under annat namn?

06 04 – Har DN Kultur några gränser när det gäller samarbete med författare?

09 16 – Kulturjournalister som hejaklacksledare för alla som hatar SD

16 20 – Visst var bokmässan galnare och mer omskriven förr?