Susan och Matthew Rawlings lever ett förnuftigt liv i Richmond med sina fyra barn. Deras år tillsammans har kantats av kloka beslut som lett till välstånd och lycka. Inte heller klandrar de varandra för den begynnande tristess som sakta smugit sig in i deras tillvaro. Och till och med när Matthew erkänner en tillfällig otrohet är Susan, om än inte helt förlåtande, så förstående. Ändå kan hon inte helt slå ifrån sig känslan av rastlöshet, av att vara en främling i sitt eget hus. Behovet av en egen plats blir alltmer central, men hur berättar man att man måste ta en paus från sin familj?