HUGO, HOTELL HOSPITALET - Audio Drama av Gunnar Martin Aronsson. Produktion Evolution X4 Drama.

HUGO, HOTELL HOSPITALET av Gunnar Martin Aronsson

Året är 1947. Vi befinner oss på Hospitalet, någonstans i mellersta Sverige. Pjäsen utspelar sig mellan lördag morgon och måndag morgon.

Dramat baserar sig på den verklige Hugo Lindblads öde.

I rollerna Hugo Lindblad, patient, f.d. typograf: Lennart B. Sandelin Klara, översjuksköterska: Åsa Älmeby Thorne Daniel Brögger, patient: Bert Kolker Claes-Göran Boethius, läkare: Gunnar Martin Aronsson Duration: 43:10

Regi, redigering: Gunnar Martin Aronsson En EvolutionX4 Drama produktion. -- Q&A med GMA:

-Du har här en väldigt speciellt bild som affisch för den här föreställningen...Är det Hugo Lindblad som ritat den ursprungliga bilden? - Ja, det är det. Hugo Lindblad var alltså en helt och fullt verklig historisk gestalt, och det är hans personlighet och öde som från början fascinerade mig. Hugo var alltså tidigt - från 1919 - inhyst på hospital, till att börja med på Stockholms hospital Konradsberg, men han var också växelvis utanför murarna, så att säga. Kanske för att han ansågs ofarlig för allmänheten, och därför att han under en period hade släktingar som han kunde bo hos när han var utanför institutionsvården.

- Hur fick du upp ögonen för Hugo Lindblad? - Det var faktiskt en utställning om honom på Kulturhuset i Stockholm, jag tror det var någonstans i mitten av 1980-talet. Där ställde man ut en hel del av hans bilder, som i sin speciella gränslöshet har - tycker jag - en skönhet och direkthet; det är oförställda känslor, utan filter. Hugo ritar precis vad han upplevt och upplever - även om det så är "spökerier". För honom var spöken lika verkliga som de läkare och sköterskor som han hade daglig kontakt med. Han såg sig som "utvald" för en stor uppgift, vilket han gärna påtalade för läkarna.

- Och vad var det för "stor uppgift"? - Det kan inte sammanfattas i några korta meningar. Vid sin död 1976, då han faktiskt hunnit bli 90 år gammal, hade han i alla fall komponerat 25 "Drömböcker", och dessa skulle fortsätta sitt liv efter författarens frånfälle. Texterna och bilderna kan sägas relatera både till kristen mystik och mystik utanför kristendomen. Professor Göran Lantz, som under en period arbetade som lärare för sjuksköterskeelever, berättade att han en gång mötte den alltid vänlige och värdige Hugo ute i Beckombergas trädgård, varvid han sa: "Det är en märklig och sällsynt förmåga jag har. Den Heliga Birgitta hade något liknande”. Några dagar senare sände han Lantz en bild med sex kvinnogestalter på väg mot fem bågformade portar i stigande storlek, med texten: "Dröm om den heliga Birgitta och pilgrimerna. Det var många som följde på färden genom äreportar, den ena vackrare än den andra. Kopia. Hugo Lindblad 1966." Den underförstådda tolkningen var, enligt Lantz, att Hugo också skulle få ett sådant erkännande som Heliga Birgitta fick omsider.

- Något erkännande kan man väl inte tala om...Få vet idag vem Hugo Lindblad var. - Nej, han förblev en udda gestalt - vilket naturligtvis inte gör honom ointressant. Tvärtom: mystiken kvarstår i hög grad när det gäller Hugos utomsinnliga upplevelser. Och det var något av detta jag ville förmedla via pjäsen. Hur en man går helt sin egen väg, och gör det med vidmakthållen "vänlighet och värdighet" - något som definitivt är ovanligt både förr och nu.

-Tack.

--