Trebarnsmamman Ingeborg Andersson, 27, dränker sina tre barn i en kopparkittel en tidig marsmorgon år 1929. Ingen förstår varför hon helt plötsligt begått detta brott, inte ens hon själv. Detta blir starten på en livslång resa in och ut från olika mentalinstitutioner och fängelsen. Det blir också en känslomässig utmaning för Ingeborg som – trots sina handlingar – inte verkar tappa hoppet om att en dag bli förlåten av sin make Artur.

Följande 70 år kommer det hemska familjeödet att tystas ned och begravas. Tills en dag år 1999 då författaren Maria Bouroncle får ett samtal av sin kusin som leder till att tragedin återigen ser dagens ljus.