Kompetensförsörjning i säkerhetspolitiken

Det säkerhetspolitiska läget i omvärlden har kraftigt försämrats de senaste åren och den vedertagna prognosen är att vi har att vänja oss vid dessa stormaktsspänningar. Det är drivkraften bakom exempelvis initiativen att stärka EU:s muskler i det försvars- och säkerhetspolitiska området liksom Sveriges ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato.

Den här omvärldsutvecklingen har också lett till omprövningar av resursallokeringen till det försvars- och säkerhetspolitiska området. Regeringen och riksdagen har beslutet om historiska satsningar i storleksordningar vi inte har sett sedan det tidiga kalla kriget. Det var också en period av utdragen osäkerhet och konflikt i världspolitiken.

När det talas om personal- och kompetensförsörjning är det ofta med Försvarsmakten i åtanke men det är en utmaning som gäller för hela försvars- och säkerhetsområdet. För att hantera de geopolitiska skiften vi ser i världen behövs det kompetens i alltifrån språk som kinesiska och ryska till tekniskt kunnande om kärnvapen och tillämpningen av ny teknik i en försvarskontext.

Det inbegriper också att säkerställa att Sverige är strategiskt i att få svenskar utnämnda till internationella organisationer och samarbeten, såsom chefsjobb inom EU, IAEA eller FN-systemet. Den frågan kommer bli än mer aktuell om och när Sverige blir en Natomedlem och måste tillsätta såväl militärt som civilt anställda i olika staber och beslutsorgan.

För att diskutera den här breda men angelägna frågeställningen har Folk och Försvar-podden ett samtal med Ulrika Funered, personalchef på Utrikesdepartementet, och Jakob Hallgren, direktör på Utrikespolitiska institutet. Tillsammans med dem diskuterar vi hur Sverige kan säkerställa en hållbar personal- och kompetensförsörjning under de kommande decennierna.

Avsnittet är producerat av Zebulon Carlander. Jingeln är producerad av Die Hard Productions.