Stephanie Petersson tatuerade en hyllning på armen när hennes pappa fick cancer. Hon önskar att Thomas kunde vara på Olympia och fira på lördag.

Samtidigt ser 31-åringen det ljusa i livet.

I en stor intervju i HIF-podden berättar mittfältaren bland annat om sin och HIF:s resa – och om sin korta sejour i Rögles damlag.

Stephanie Peterssons röst är fortfarande hes efter segerscenerna för en och en halv vecka sedan, då HIF:s damlag säkrade avancemanget till division 1. Genom att spela i den röda tröjan har 31-åringen fått sin barndomsdröm besannad. Pappa Thomas gjorde henne till HIF:are. Thomas lever inte längre. I HIF-podden berättar Stephanie Petersson om sorgen.

I avsnittet pratar Stephanie Petersson ingående om kärleken till sin klubb, spelarna som stuckit ut i år och att hon ser sig som en HIF-ambassadör. Hon berättar också om rollen som vicekapten, mötet som hon hade med tränaren Kristoffer Schönbeck så sent som i förra veckan och om tiden då hon fungerade som Stattenas nödlösning.

Det resoneras kring den stundande utmaningen i division 1, konkurrensen med Eskilsminne och de kraftfulla tårarna efter en av få förlorade matcher. Stephanie Petersson avslöjar också att hon för alltid kommer ha kvar sin licens i innebandyklubben Åstorp/Kvidinge. För några år sedan spelade hon även ishockey i Rögle.