“Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss, det vet man inte förrän efteråt.” Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde på bondgården Katthult i Lönneberga i Småland. Han hade runda, blå ögon, ett runt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel. Men det skulle man bara inte inbilla sig. Fem år var han, vild och envis och stark som en liten oxe, och han gjorde hyss nästan varje dag. Minns du när han fastnade med huvudet i soppskålen? Eller när han hissade upp sin lillasyster Ida i flaggstången?
“Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss, det vet man inte förrän efteråt.” Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde på bondgården Katthult i Lönneberga i Småland. Han hade runda, blå ögon, ett runt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel. Men det skulle man bara inte inbilla sig. Fem år var han, vild och envis och stark som en liten oxe, och han gjorde hyss nästan varje dag. Minns du när han fastnade med huvudet i soppskålen? Eller när han hissade upp sin lillasyster Ida i flaggstången?
Nyd den ubegrænsede adgang til tusindvis af spændende e- og lydbøger - helt gratis
Dansk
Danmark