App Store

Google Play

DK - Details page - Device banner - 894x1036

Nyd den ubegrænsede adgang til tusindvis af spændende e- og lydbøger - helt gratis

Lyt når som helst, hvor som helst 

Sändaren

En samtalspodd om mötet mellan vetenskap och religion, filosofi och teologi, kyrka och samhälle. Med Peter Berntsson, Christoffer Skogholt och Erik Åkerlund.

Tro och förnuft

I sin nya bok, det andra bandet i fundamentalteologin Med tanke på tron - En introduktion till fundamnetalteologin: Jesus från Nasaret diskuterar Ulf Jonsson frågan om vad vi på goda historiska grunder kan påstå om Jesus från Nasaret.
 
 Boken består av fyra huvudkapitel: i det första kapitlet diskuteras källorna för vår kunskap om Jesus, den historisk-kritiska forskningens historia samt metodologiska och meta-vetenskapliga ställningstaganden med relevans för undersökningen.
 
 I det andra kapitlet diskuteras fem huvudteman i Jesu undervisning och gärning:
 
Jesus och Toran
 Jesus och Guds rike
 Jesus och miraklerna
 Jesus och templet
 Jesus och hans självförståelse i relation till Messiastematiken och i relation till Gud.
 
 Det tredje kapitlet diskuteras Jesu död och uppståndelse.
 
 Det fjärde kapitlet handlar om treenighetsteologins framväxt och dess rötter både i den judiska tankevärlden och i Nya testamentet.
 
 (Notera: tyvärr är inspelningsfilen skadad vid tre-fyra tillfällen. Det blir då tyst i några sekunder och sedan fortsätter föredraget. Ber om överseende med detta!)

Avsnitt 79: Ulf Jonsson om den historiske Jesus (Del 1)

I detta första avsnitt av Tro & förnuft-podden funderar vi på två frågor som alla religionsfilosofer ställer sig:
 
"Är fotbollssupportrar våldsamma och finns det en konflikt mellan vetenskap och religion?"
 
 Vi diskuterar några hållningar som tenderar att skapa respektive minska konflikter mellan vetenskap och religion. 
 
 De som kallas för (reduktiva) fysikalister tänker att allt som finns egentligen kan förstås som elementarpartiklar i rörelse. En sådan syn på världen hamnar i konflikt med många religioner - inte minst deras människosyn - men också med många sekulära livsåskådningar, som sekulär humanism som talar om "mänskligt värde" och fri vilja.
 
 Ett alternativ till reduktiv fysikalism är emergensteorin, som tänker sig att delar (som partiklar) kan ge upphov till nya helheter med nya egenskaper: det mest radikala exemplet skulle vara hur hjärnan kan ge upphov till medvetenhet. Emergensperspektivet gör det möjligt att undvika reduktionismen utan att hamna i konflikt med det naturvetenskapen visar.
 
 Sen utforskar vi två teologiska perspektiv:
 
Skillnaden mellan Gud som "primär orsak" och naturen som "sekundära orsaker". Enligt en gammal tanke i den kristna traditionen kan Gud skapa genom naturliga orsaker, Gud skapar "medierat". Augustinus på 400-talet och Thomas av Aquino på 1200-talet tänkte på detta vis.
 
 Dessutom talar vi om frågan om huruvida Bibeln är en naturvetenskaplig auktoritet och vad vi kan lära oss av Galileo-affären på 1600-talet och hur Galileo tänkte på relationen mellan Bibeln och naturvetenskapen.

Avsnitt 1: Finns det en konflikt mellan vetenskap och religion?

I det nya avsnittet talar Christoffer och Rikard om "Transhumanism" som är en rörelse som vill uppnå frälsning genom teknisk utveckling, om skillnaden mellan Intelligent design och teistisk evolution, och ger en rapport från samtalet om "Gud och Darwin" mellan Antje Jackelén och Ulf Jonsson - samt mycket annat!

Avsnitt 2: Transhumanism, Intelligent design och teistisk evolution

I årets första avsnitt av Tro och förnuft-podden samtalar Rikard och Christoffer med prästen, teologen och professorn Carl Reinhold Bråkenhielm om forskningsfältet kring vetenskap och religion, och hans eget arbete med dessa frågor.
 
 Historien om vetenskap och religion-dialogen brukar ofta sägas ta sin början i två klassiska böcker som förde fram "konflikttesen" mellan vetenskap och religion. (Andrew Dickson White respektive John Draper var författarna till dessa böcker). Dessa kom mot slutet av 1800-talet.
 
 Men redan i början av 1900-talet problematiserades denna tes, inte minst av Alfred North Whitehead i sin bok "Science and Religion" där han menar att den kristna metafysiken enligt vilket Universum är både rationellt ordnat, men inte existerar med någon nödvändighet, och är god, utgjorde en slags kulturell mylla för det naturvetenskapliga projektet och tänkandet.
 
 En annan intressant synpunkt som kom fram var att Bråkenhielm ser både vetenskap och religion som ett uttryck för den unikt mänskliga förmågan att ta ett steg tillbaka från sin omedelbara omvärld och ställa de större frågorna om alltings sammanhang och ursprung.
 
 Ur det perspektivet härstammar både vetenskap och religion ur samma mänskliga drift att försöka förstå den verklighet hon befinner sig i på ett djupare och större sätt.
 
 Välkommen att lyssna och gilla oss gärna på Facebook!

Avsnitt 3: Människans nyfikenhet och relationen mellan vetenskap och religion

I det fjärde avsnittet av Tro & förnuft analyseras två debatter:
 
Först debatten som handlar om huruvida forskaren måste utesluta allt övernaturligt i Jesu liv eller efter Jesu död, som pågått i Dagen de senaste månaderna. Bakgrunden till den debatten är Cecilia Wassén och Tobias Hägerlands bok "Den okände Jesus: berättelsen om en profet som misslyckades" där författarna menar att de som historiker måste förklara allt i historien som "verkan av en känd inomvärldslig orsak". Det tycks innebära att en historiker aldrig kan överväga att något övernaturligt, som uppståndelsen, skulle kunna ha ägt rum.
 
Är det en rimlig position?
 
Vi analyserar också Adam och Eva-debatten som Stefan Swärd initierade då han menade att man som kristen måste betrakta Adam och Eva som två konkreta historiska personer. Detta diskuterar vi i ljuset av kyrkohistoriska perspektiv och evolutionsteorin.
 
En längre reflektion om den första debatten, skriven av Christoffer, finns här:
 
 "Måste den akademiska teologin vara naturalistisk?"

Avsnitt 4: Historisk forskning och Adam & Eva

I det femte avsnittet av Tro och Förnuft-podden tar vi oss an frågan om mirakler: kan det vara förnuftigt att tro på mirakler?
 
Det mest välkända filosofiska argumentet mot mirakler, alltså Humes argument, diskuteras och analyseras.
 
Vi kommer även in på frågan om det finns några väldokumenterade nutida mirakler, eller åtminstone händelser som är vetenskapligt oförklarliga, som tillfrisknanden, innan vi sedan fokuserar all uppmärksamhet på avsnittets huvudfråga, den kristna traditionens centrala mirakelberättelse: Jesu uppståndelse från de döda.
 
Skäl för och emot uppståndelsen som förklaring ges och vi diskuterar hur ens världsbild spelar roll för vilken förklaring man föredrar.

Avsnitt 5: Är det rimligt att tro på mirakel?

I det sjätte avsnittet av Tro & Förnuft-podden samtalar vi med Erik Åkerlund, som är lektor i filosofi vid Newmaninstitutet om vad tro och förnuft egentligen är, och vad relationen är mellan vetenskap, filosofi och tro.
 
 För att diskutera detta utgår vi delvis från dokumentet "Fides et Ratio" som författades 1998 av påven Johannes Paulus II och som bearbetar frågan om relationen mellan tro och förnuft.
 
 Johannes Paulus beskriver här relationen mellan tro och förnuft som komplementära i sökandet efter sanningen om tillvaron och om människan. Förnuftet är nödvändigt men inte tillräckligt för att förstå verklighetens djup, som är Gud själv. Tron fullkomnar och kompletterar - går utöver, men inte emot - förnuftet.
 
Vi pratar även om den utbredda sanningsrelativismen som fångas i uttrycket "alternativa fakta" och reaktionen emot denna som uttrycks i fenomen som "March for science". 
 
 Vi diskuterar om filosofin behöver få en renässans för att vi ska kunna återupprätta tron på en sanning som är nåbar men inte begränsad till det naturvetenskapliga: om vetenskap vilar på filosofiska förutsättningar är vetenskapen beroende av filosofin och att människan i filosofin inte är utlämnad åt löst tyckande, annars drabbar detta i slutändan också vetenskapen. Filosofin är den gren som vetenskapen sitter på.
 
 Hållpunkter (cirkatider):
 
 0 - 10 minuter: presentation av Erik Åkerlund. Diskussion kring sanningsrelativism som uttryck för filosofins kris. Vi tar upp fenomen som "alternativa fakta" och "march for science" med mera.
 
 10 min: Vad är egentligen "tro"? Vad är "förnuft"? Vad är "vetande"? Är vetande en form av tro? Kan förnuftet utröna mer än det naturvetenskapliga?
 
 24.30 min Presentation av encyklikan "Fides et ratio"
 
 36 min: Filosofi som sökande efter meningen med tillvaron.
 
 48 min: Hur ser ett katolskt perspektiv på relationen mellan tro och förnuft ut?
 
 55 min: Hur såg Johannes Paulus II filosofi ut?
 
 Länkar:
 
 "Vad menas med tro och vetande?" artikel av Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi.
 
 Encycklikan "Fides et Ratio" på engelska.
 
 Filosofiska rummet om "scientism".
 
 Recension av Mikael Stenmarks (professor i religionsfilosofi vid Uppsala Universitet) bok "Scientism".

Avsnitt 6: Vad är tro och förnuft?

Att beskriva Gud: låter det sig göras? Augustinus sa att "Om du förstår det, så är det inte Gud" och Gregorius av Nyssa talade på 300-talet om människans tendens att låsa in Gud i ens egna begreppsliga ramar.
 
 Simone Weil liknar den intelligenta människan som är stolt över sin intelligens vid en fånge som är stolt över sin stora cell. Verkligheten, och Gud som den yttersta verkligheten, är större än vad vi människor kan konceptuellt ringa in.
 
 Detta är den klassiska traditionen inom kristendomen enig om. Vi kan inte definiera Gud - vilket ordagrant betyder att ange gränserna för något. Och just det faktumet säger något om Gud: Gud är större än våra kategorier. Detta beror inte bara på våra begränsningar, utan också på Guds obegränsade vara. Gud är inte en individ i en kategori av ting, utan den som allting får sin existens ifrån.
 
 David Bentley Harts bok "The Experience of God: Being, Consciousness, Bliss" är en slags filosofisk pamflett riktad emot vad Hart menar är en specifikt modern missuppfattning om vad den klassiska kristna traditionen menar med Gud - och vad man menar med Gud i många andra religiösa traditioner också. Denna moderna uppfattning har gjort Gud till en stor individ.
 
 Men den klassiska teismen tänker inte på Gud som en individ i ett metafysiskt universum, utan som själva varat - "ipsum esse" som Thomas av Aquino (1225 - 1274) säger - som alla varelser ytterst sett får sin existens ifrån.
 
 Hart menar att denna "objektifiiering" av Gud - där Gud blir ett ting - är en stor anledning till att gudstron har blivit osannolik för många människor i den moderna världen. Det beror inte på allt nytt vi har lärt oss genom exempelvis den vetenskapliga revolutionen utan på allt som vi har glömt bort.
 
 Det Hart framför allt menar att vi har glömt bort är den klassiska teismens Gudsförståelse.
 
 Enligt denna Gudsförståelse är Gud "varats fullhet" som allt som finns är beroende av. Det är alltså snarare så att världen finns "i" eller "genom" Gud än att Gud skulle vara ytterligare ett ting i en total uppräkning av allt som finns i Universum. Samtidigt innebär inte detta en panteistisk syn på världen, just genom att världen får sin existens som en gåva så är den inte själv nödvändig.
 
 Även om David Bentley Hart är kristen och bejakar den kristna uppenbarelsen, så menar han att många religiösa traditioner i grunden är eniga om denna förståelse av Gud: Gud är inte en individ eller ett ting i världen, utan den nödvändiga grunden för att det ska finnas en värld.
 
Hart kopplar detta till Paulus påstående på Areopagen att "Han är ju inte långt borta från någon enda av oss: i honom är det vi lever, rör oss och är till" och kontrasterar det med en syn där Gud så att säga finns i universum.
 
Relaterad till denna objektifiering av Gud kan ligga en annan typ av religionskritik, där man uppfattar Gud som en godtycklig makthavare, och inte sanningen, godheten och kärleken själv. Om Gud är varats fullhet så är han godheten själv och inte en godtycklig lagstiftare som vill stifta lagar för att begränsa mig.
 
Gud är kärleken, godheten och skönheten och att omvända sig till denna är att växa som människa, inte att begränsa sig. Att närma sig den oändliga källan till allt gott, sant och skönt, kan inte vara att begränsa sig; det är att öppna sig för verkligheten.
 
Så Gudsbegreppet har stora konsekvenser för hur vi uppfattar relationen mellan oss själva och Gud, och mellan Gud och världen, och därmed också för synen på ateismens religionskritik som tycks revoltera mot en förminskad bild av Gud.
 
En annan tematik som Hart diskuterar är medvetandet och dess plats i naturen. Hart ser en konflikt mellan existensen av medvetande och naturalism - tanken att naturen är det enda som existerar. Men är det kanske snarare den reduktiva naturalismen som har problem med medvetandets existens? Är det kanske snarare medvetandets innehåll - logiska principer och moraliska värden - som pekar utöver naturen, snarare än medvetandets existens?
 
Välkommen att lyssna!

Avsnitt 7: Vem är Gud egentligen?

I detta avsnitt diskuterar vi två böcker som talar om uppmärksamhet och dess betydelse för människans förhållningssätt till tillvaron: dels Joseph Piepers bok Leisure – the Basis of Culture och dels litteraturvetaren Toril Mois bok Språk och uppmärksamhet.
 
Hållpunkter i poddavsnittet:

 
 • 0-1 min Presentation av dagens program
 • 1-11 minuter: Återkoppling från förra programmet

 • 1 – 8 min: vad betyder ”analogia entis”?

 • 8 – 11 minuter: Vad har den klasssiska teismen, som Hart talar om, för relevans för kristen tro?
 • 11- 14.30: Presentation av dagens tematik och Toril Moi
 • 14.30 – 19.00 Vår ingång till Pieper
 • 19.00: Vad innebär begreppet Leisure?
 • 23.00 Leisure är utrotningshotat
 • 25.00 Kopplingar mellan Piepers analys av samhället och Marx' samhällskritik.
 • 26.45 Har vår fritid blivit instrumentaliserad idag?
 • 28.00: Begreppen 
ratio • och 
intellectus • 34.30: Miljö och omvärld
 • 40: Vad är förundran?
 • 43: Filosofisk reflektion och dess relation till hopp
 

 ”Filosofin börjar med förundran” säger Aristoteles i sin bok Metafysiken. 1900-talsfilosofen Edmund Husserl förknippar filosofins födelse med uppkomsten av vad han kallar för den ”teoretiska inställningen” som är ett intresse för hur saker och ting är, inte för att man skall lösa ett praktiskt problem, utan för att man undrar hur det förhåller sig. Därför har filosofi och vetenskap samma rot för Husserl: de är båda ett uttryck för människans begär efter kunskap om tillvaron, för kunskapens egen skull.
 
 För både Husserl och Aristoteles gäller att filosofisk verksamhet kräver att de praktiska göromålen inte är så överhängande att man inte kan ställa de mer grundläggande frågorna om tillvaron. Här finns förstås också en koppling till de religiösa frågorna som handlar om världens yttersta ursprung och mål.
 
 I sin bok Leisure – the Basis of Culture så driver Joseph Pieper tesen att denna inställning har blivit utrotningshotad i den moderna världen; genom att vi tenderar att göra allting till arbete så får vi ett instrumentellt förhållningssätt till tillvaron, all verksamhet blir nyttig för ett annat ändamål, men är inte i sig själv värdefull. Men vissa saker måste vara sådana att vi inte gör dem för att uppnå något annat, utan för att de i sig själva är meningsfulla och värdefulla.
 
 Begreppet ”leisure” som brukar översättas med fritid står mer för ett förhållningssätt än för en viss veckodag. Det som ”leisure” möjliggör är en form av vaksam uppmärksamhet som inte är instrumentell, denna uppmärksamhet kallar Pieper för ”intellectus” (som kan översättas med förståelse) i motsats till ”ratio” som är en mer granskande och beräknande uppmärksamhet.
 
Om jag i allt jag gör frågar vad nyttan är med det jag gör, så leder det till att min uppmärksamhet kännetecknas av ”ratio” och jag kan inte odla den öppenhet för tillvaron som kännetecknar ”intellectus”. Intellectus gör det möjligt att bli existentiellt berörd av något jag inte redan var medveten om, medan ratio innebär en mer selektiv uppmärksamhet där jag stänger ute det jag inte redan på förhand har definierat som intressant.
 
Detta kan exemplifieras med hur det känns att prata med en person som är närvarande och lyssnande, men receptiv och inte har en massa förutfattade meningar om hurdan jag är (intellectus) respektive någon som är intensivt uppmärksam, men med en kritisk blick och har en stark förförståelse om hurdan jag är och söker bekräftelse på att jag är sådan som personen redan bestämt sig för att jag är (ratio).
 
 Pieper menar att när vi går ut i världen med den uppmärksamhet som kännetecknas av ”ratio” så har vi redan ett mål med vår uppmärksamhet och det styr vår blick och vad vi ser. ”Intellectus” är en receptiv, men vaken, uppmärksamhet som kan bli förundrad och tilltalad av omvärlden, och av vännen.
 
 Toril Mois bok Språk och uppmärksamhet är en filosofisk essä om hur vår uppmärksamhet formar vår inställning till varandra och världen. En kärleksfull och rättfärdig blick, som Moi benämner det, är en form av uppmärksamhet som försöker gå bakom orden och förstå den andres tankegång, från vilket håll den andre kommer, utan att nödvändigtvis hålla med honom eller henne. På samma sätt innebär den rättfärdiga och kärleksfulla blicken att man kan vara kritisk och kärleksfull på samma gång: vilja den andre väl utan att vara okritisk. På vissa sätt framstår den ”kärleksfulla och rättfärdiga” blicken som en syntes av ratio och intellectus.
 
 Förutom det kvantifierbara vetandet inom naturvetenskaperna försvarar Moi ett etiskt och existentiellt vetande. Att få en existentiell insikt kräver en annan form av uppmärksamhet än den som kännetecknar det naturvetenskapliga arbetet. För Moi är en poäng att den kärleksfulla och rättfärdiga blicken försöker se klart – den romantiserar inte – samtidigt som den inte är fördömande. Moi anknyter till mystikern Simone Weil för vilken uppmärksamheten är en form av bön.
 
 Kopplingen mellan filosofi och religion är för Pieper att den kontemplativa blicken i slutändan förutsätter en vördnad för tillvaron vilket för Pieper implicerar att man betraktar världen som en skapelse, en gåva, och inte bara som ett neutralt material som jag kan använda på de sätt jag finner nyttiga.

Avsnitt 8: Om förundran, filosofi och rationalitet

I detta program utforskar vi kopplingen mellan filosofi och liv, vad filosofiska erfarenheter är, om relationen mellan det meningsfulla och det mätbara, tillsammans med filosofen Jonna Bornemark, vars sommarprogram kan höras här.
 
 Jonna Bornemark är lektor och docent i filosofi vid Södertörns högskola och har på senare tid intresserat sig för vad hon kallar för ”mätbarhetssamhället” – att vi i vår tid har ett stort fokus på att dokumentera och reglera allt fler offentliga och privata verksamheter.
 
 Detta har flera effekter, varav en är det kan bli så att själva aktiviteten blir sekundär och dokumentationen blir primär. Istället för att vara ett hjälpmedel för verksamheten blir verksamheten centrerad kring det som dokumenten stadgar; det sker en ”förpappring” av dynamiska verksamheter.
 
 Bornemark närmar sig denna problematik med hjälp av 1400-talstänkaren Nicolaus Cusanus och dennes förståelse av begreppen ”ratio” och ”intellectus” – som vi talade om i förra podden.
 
 Bornemark har tillämpat dessa begrepp i en analys av New Public Management och den typ av dokumentation och regel-styrning som kännetecknar många vårdande yrken i offentlig sektor, men också förekommer en hel del inom högskola och universitet.
 
 Kärnan i NPM är ett fokus på det mätbara som man kan dokumentera att man gör. Men problemet med detta fokus på dokumentation och mätbarhet är att det kan frånta uppmärksamhet från den faktiska verksamheten och de konkreta behoven i den specifika, enskilda, unika situationen.
 
 Ett exempel som Jonna Bornemark tar upp är ett äldreboende där en av de anställda uppfattar att en av de boende har ganska svår ångest. Men istället för att försöka prata med denne och ta reda på vad som skulle kunna göra det bättre, drar personalen igång en omgång fia med knuff, eftersom det innebär att man kan klicka för en ruta som kommer bidra till målet att ”höja aktivitetsnivån” på boendet.
 
 Det konkreta, individuella, kallar Cusanus för ”minima” och det största, oändliga, kallar Cusanus för ”maxima”. Dessa når vi inte genom ”ratio” – genom det kalkylerande, räknande förnuftet – utan genom ”intellectus” som har en sensibilitet och känslighet för det som inte låter sig mätas, vägas och objektifieras.
 
 Konflikten mellan denna lyhördhet för de konkreta behoven i en specifik situation och att följa en mall har stora likheter med skillnaden mellan dygdetik och regeletik. Den dygdige människan har en inre hållning som gör henne disponerad att respondera empatiskt, men det förutsätter en empatisk känslighet som gör henne förmögen att läsa av andra människor och deras behov.
 
 Det går ju såklart inte att reglera varje enskilt möte: istället är det, menar Jonna Bornemark, genom att ge utrymme för det personliga och det individuella i varje möte som vi kan bli bra på det vårdande mötet. Det handlar alltså snarare om att bli ett ansvarsfullt och lyhört subjekt i mötet med andra, än att styras av standardiserade manualer.
 
 Men intellectus är inte bara en känslighet för det ”partikulära” det är också en känslighet för det största (maxima). Denna sensibilitet för maxima öppnar oss för tillvarons grundvillkor och grundfrågor.
 
 Men precis som vår känslighet för ”minima” har minskat i moderniteten genom ett förlitande på generella, ”objektiva” regler, har vår känslighet för ”maxima” – tillvarons yttersta karaktär – minskat, genom att vi har en common sense-artad förståelse av att den ”objektiva verkligheten” är utan egentligt värde eller mening – den utgörs ju endast av materiens minsta byggstenar.
 
 Det kan göra att vi tänker att det vi erfar i djupa personliga, existentiella erfarenheter endast är ”subjektiva” attityder som inte har något med verkligheten att göra.
 
 Verkligheten kan inte avslöja sig för intellectus, utan enbart för ratio, tänker vi oss.
 
 Paradoxalt nog kan man alltså konstatera att moderniteten, som på många sätt sägs vara den period då individen träder fram, har inneburit ett tillbakaträdande av individen eller personen, både i den byråkratiska organisationen (som gäller nästan alla organisationer där vi är verksamma) och i det att vår filosofiska sensibilitet har tonats ner.
 
 Men att filosofera är i grunden att konfronteras och engageras personligen i mötet med andra människor och tillvaron i stort. Att våga bli ett subjekt inför den andre – och inför tillvaron.

Avsnitt 5: Är det rimligt att tro på mirakel?

Avsnitt 5: Är det rimligt att tro på mirakel?

Lyt når som helst, hvor som helst

Other podcasts you might like ...