191. Sorgen och lyckan som präglat nyckelspelaren

Stephanie Petersson tatuerade en hyllning på armen när hennes pappa fick cancer. Hon önskar att Thomas kunde vara på Olympia och fira på lördag.

Samtidigt ser 31-åringen det ljusa i livet.

I en stor intervju i HIF-podden berättar mittfältaren bland annat om sin och HIF:s resa – och om sin korta sejour i Rögles damlag.

Stephanie Peterssons röst är fortfarande hes efter segerscenerna för en och en halv vecka sedan, då HIF:s damlag säkrade avancemanget till division 1. Genom att spela i den röda tröjan har 31-åringen fått sin barndomsdröm besannad. Pappa Thomas gjorde henne till HIF:are. Thomas lever inte längre. I HIF-podden berättar Stephanie Petersson om sorgen.

I avsnittet pratar Stephanie Petersson ingående om kärleken till sin klubb, spelarna som stuckit ut i år och att hon ser sig som en HIF-ambassadör. Hon berättar också om rollen som vicekapten, mötet som hon hade med tränaren Kristoffer Schönbeck så sent som i förra veckan och om tiden då hon fungerade som Stattenas nödlösning.

Det resoneras kring den stundande utmaningen i division 1, konkurrensen med Eskilsminne och de kraftfulla tårarna efter en av få förlorade matcher. Stephanie Petersson avslöjar också att hon för alltid kommer ha kvar sin licens i innebandyklubben Åstorp/Kvidinge. För några år sedan spelade hon även ishockey i Rögle.