App Store

Google Play

DK - Details page - Device banner - 894x1036

Nyd den ubegrænsede adgang til tusindvis af spændende e- og lydbøger - helt gratis

Lyt når som helst, hvor som helst 

Lejon Media

Sveriges mest hyllade musikpodcast. Artister hälsar på hemma hos författaren och journalisten Fredrik Strage för att dricka kaffe och lyssna på musik. Den här podcasten ger dig omistliga låttips och oförglömliga anekdoter. Gör som First Aid Kit, Michael Stipe, Little Jinder, Howlin' Pelle, Slipknot, Suede, Father John Misty, Primal Scream, Turbonegro, Ghost och Lill-Babs... knacka på hemma hos Strage.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hemma hos Strage

New York-bandet The Dictators hade samma manager och producent som Blue Öyster Cult och förutspåddes en lika lysande karriär när de gav ut sitt debutalbum 1975. Det gick sådär. Knappt någon köpte skivan, bandet gick ner sig i droger och The Dictators fick sparken från en turné med Kiss efter att frontfiguren Handsome Dick Manitoba härmat Paul Stanleys mellansnack. Men som tidiga punkpionjärer nådde The Dictators snart stor ryktbarhet. Genom åren har de hyllats av band som Turbonegro, Hellacopters och The Nomads. "We were the baddest motherfuckers in town, man", säger Handsome Dick Manitoba. "We were the coolest dudes. We put this record out, 'The Dictators go girl crazy' and guess what? Nobody bought it. But here's the good news: 50 years later we're still playing the same goddamned songs!" Hemma hos Strage pratar Handsome Dick Manitoba, som numera är soloartist, också om hur han brottades mot den legendariske rockjournalisten Lester Bangs ("I kicked his ass"), om hur jobbigt det var när brittiska punkare spottade på honom, om när Bruce Springsteen ropade "one-two-three-four" på en Dictators-skiva, om när han köpte en skinnjacka av Sid Vicious och om när han kickade heroin, blev nykter och lyckades driva en bar i 20 år utan att dricka alkohol.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Handsome Dick Manitoba om punk, spott & heroin

Sedan 2004 har John Engelbert och Ossi Bonde gjort bombastisk indierock med små medel (trummor, sång, gitarr) i duon Johnossi. Nu hälsar de på hemma hos Strage för att prata om när Ossi övervägde att stjäla James Browns cymbaler, om när Ad-Rock i Beastie Boys bar hans mössa, om när John spelade 160 gig som gitarrist åt Håkan Hellströn (som lånade riffet ur deras låt "Dead end" till "Det kommer aldrig va över för mig"), om sin överklassbakgrund (Ossi är greve), om att kämpa med låtskrivandet, om vilka effektpedaler som passar akustiska gitarrer, om när de åkte till Amazonas för att trippa på ayahuasca med schamaner och om senaste skivan "Forevers". De berättar också om när de hoppade av gymnasiet. "Jag skolkade hela tiden men berättade inte det för mina föräldrar", minns John. "Jag bodde inte hemma så de märkte ingenting. Jag köpte en studentmössa på H&M, gick dit på studentdagen och hade studentflak och hela skiten. Och jag hade så jävla dåligt samvete. Jag lurade ju mina föräldrar. Det var rätt hemskt. Jag söp ner mig som ett as och tänkte: 'Vilken värdelös människa jag är.' Sedan tog jag en skalpell och skar ut vita post it-rektanglar och satte för alla i:n där det stod IG i betyget. Sedan lade jag betyget i en färgkopiator så att alla IG:n blev G:n. Jag visade betyget när mina föräldrar hade druckit lite vin och var på bra humör. 'Just det, här är mitt betyg', sa jag. 'Nämen åh', sa de."
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johnossi om att trippa i Amazonas

För tio år sedan gick det stockholmska metalbandet Crucified Barbara in i väggen. Frontfiguren Mia Coldheart fick synrubbningar och domningar i händerna som gjorde att hon inte längre kunde spela gitarr. De var tvungna att lägga ner en framgångsrik karriär som gett dem fans över hela världen. Nyligen återförenades de för en spelning på Sweden Rock och nu hälsar Mia Coldheart och gitarristen Klara Force på hemma hos Strage! De pratar om hur det träffades på en fest i Jordbro i slutet av nittiotalet, döpte sitt band efter en uppblåsbar Barbara som de sett uppspikad på ett kors i Roskilde, slog igenom med albumet "In distorsion we trust" och tävlade i Melodifestivalen där de i andra chansen slogs ut av Pernilla Wahlgren. Nu försöker de ta hand om sig själva lite bättre. Det underlättas av att Klara är utbildad psykolog medan Mia blivit socionom, basisten Ida Evileye sjuksköterska och trummisen Nicki Wicked arbetsterapeut. "Vi skulle kunna starta en vårdavdelning", säger Klara.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Crucified Barbara om utbrändhet

De första svenskar som lyckades exportera garagerock – flera år innan Union Carbide, Hives och Hellacopters gjorde succé – var The Nomads. De träffades på Vasalundsskolan i Solna där Niklas "Nix" Vahlberg blev imponerad av Hans Östlund som var så cool att han redan spelade i ett band (Sewer Rats). Niklas var glad över att äntligen få en vän som gillade punk. När Ramones spelade på Jarlateatern 1977 hade han inte haft någon att gå med. Niklas snälla morfar skjutsade dit honom så att han i alla fall kunde stå utanför och beundra publiken. "Bara det var fascinerande", minns Niklas hemma hos Strage där han och Hans Östlund berättar om sina 44 slamriga år i The Nomads. De pratar bland annat om att sälja sin första singel på pubar i Solna, om att upptäcka sextiotalets underjordiska garagerock, om att få fans i England och Frankrike i mitten av åttiotalet, om att turnera med Ramones och Iggy Pop, om USA-satsningen 1994 (då de gjorde ett klubbgig i Seattle samma kväll som Nirvana fyllde en arena och alla stans coola rockband såg Nomads i stället), om att kompa den psykedeliske pionjären Roky Erikson, om nollnolltalets garagerockrevival och om att dödsstäda skivsamlingar.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

The Nomads om garagerock

Avsnitt nummer 200 av "Hemma hos Strage" gästas av Desmond Child, den legendariske hitmakaren som bland annat skrivit Alice Coopers "Poison", Kiss "I was made for lovin' you", Chers "Just like Jesse James", Joan Jetts "I hate myself for loving you", Ricky Martins "Livin' la vida loca" och Bon Jovis alla slagdängor. Desmond berättar om sin kubanska mor och hennes glamourösa systrar som dejtade Fulgencio Batista och Fidel Castro, om att mobbas i skolan men räddas av Mickey Rourke, om att komma ut ur garderoben utan att någon bryr sig, om discons sista dagar, om att få sin bil demolerad av Meat Loaf, om att hånas av stjärnan som han gjort förmögen (Gene Simmons), om idolerna Laura Nyro och Barbra Streisand och om när Steven Tyler från Aerosmith såg en snygg tjej i en bar och upptäckte att det var Vince Neil från Mötley Crüe – vilket inspirerade hitten som Desmond skrev åt dem: "Dude looks like a lady".
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Desmond Child om discons sista dagar

Emrik Larsson växte upp i ett borgerligt hem i Mölndal. Hans föräldrar skickade honom som utbytesstudent till Rochester i början av åttiotalet med förhoppningen att han skulle bli företagsledare. När han kom hem hade han blonderat hår och ring i näsan. Det enda han ville var att skejta och lyssna på funk. Snart startade han och lillebror Torsten gruppen Stonefunkers som blev ökända som Sveriges röjigaste partyband. Tillsammans med sina vänner i Union Carbide Productions ingick de en pakt om "berusning till varje pris". Många i bandets närhet fick betala ett högt pris men Emrik lyckades bli nykter på nollnolltalet och inledde en solokarriär.

Hemma hos Strage pratar han bland annat om när han smugglade skateboards till Norge där rullbrädor var olagliga, om att fylla 60, om sin nya sommarlåt "Holiday", om att sjunga refrängen i den skabrösa Ro-Cee-klassikern "Gettin' all da babes", om den eviga kärleken till funken, om att hans blonderade dreads numera ingår i Mölndals stadsmuseums samlingar och om hur hans 14-åriga dotter nyligen fått honom att upptäcka death metal. Som en speciell bonus bjuder han på lite Cannibal Corpse-inspirerat growlande!

 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Emrik Larsson om funk

Sharon Van Etten växte upp i New Jersey och jobbade på McDonalds, International House of Pancakes, en pizzeria, en korvkiosk, ett donutcafé och ett skivbolag innan hon gav ut sitt första album 2009. Under tiotalet nådde hon en allt större publik med sin folkrockiga indie och i vintras kom sjunde albumet "Sharon Van Etten & The Attachment Theory", som också var en sorts debut för bandet med samma namn. Hemma hos Strage pratar Sharon Van Etten och basisten Devra Hoff om hur bandnamnet inspirerats av Sharons psykologistudier, om kärleken till Siouxsie & The Banshees och annan goth, om rädslan för att jamma, om vilka basfrekvenser som föredras av katter, om att turnera med och få goda råd av Nick Cave, om hur Devra växte upp i en South Park-liknande håla i Colorado (där gothtjejer räddade henne från att mobbas), om varför Sharon kallar sig Sharon Van Halen på Instagram och om hur det var att spela på The Roadhouse i den tredje säsongen av "Twin Peaks".
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sharon Van Etten & The Attachment Theory om rädslan för att jamma

Nyligen hoppade Alexander Hacke av Einstürzende Neubauten, gruppen där han spelat gitarr och bas i 44 år. Innan det plötsliga beslutet hälsade han och hustrun Danielle de Picciotto på hemma hos Strage för att prata om sitt projekt Hackedepicciotto som gör egensinnig avantgarderock. Danielle flyttade från New York till Berlin i slutet av åttiotalet och grundade 1989, med sin dåvarande pojkvän, den stora technofesten Love Parade. Sedan började hon skriva elektronisk musik med Gudrun Gut (medlem i Mania D, Malaria och den allra första upplagan av Einstürzende Neubauten) samtidigt som hon gjorde karriär som konstnär och filmare. Danielle lärde känna Alexander Hacke i slutet av åttiotalet men det dröjde tills 2001 innan de blev ett par. I podden pratar Alexander bland annat om att använda kassettbandspelare som primitiva samplers, om att som 15-åring bli medlem i Einstürzende Neubauten, om sin första flickvän Christiane F (känd från filmen "Vi barn från Bahnhof Zoo"), om en vodkadränkt konsert i Pilsen som slutade med att Neubauten utvisades från Tjeckoslovakien, om första turnén i Japan där de blev otippade tonårsidoler (och bombarderades med gosedjur och trosor), om att producera Miranda Sex Garden och svenska Mobile Whorehouse och om det myller av instrument som han utforskar tillsammans med Danielle.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hackedepicciotto om Berlin

Nektar bildades hösten 2023, när Ilean Arvman Nelson just börjat gymnasiet och skolkade från ett svenskprov för att skriva en låt på svenska. Han spelade upp den för sin kompis Isak Zander som blev trummis i Nektar, där även basisten Elliot Axelsson Olsson, gitarristen Leo Larsson och keyboardisten Zion Merking ingår. I fjol blev Nektars debutalbum "Magnolia" en stor kritikerframgång och bandet utnämndes till "årets genombrott" av tidningen Gaffas läsare. Nu hälsar Ilean Arvman Nelson och Zion Merking på hemma hos Strage för att prata om texter som inspirerats av att gå hem tidigt från klassfester, om att ta hand om unga fans som kollapsar, om låten som de tycker är den bästa som skrivits på svenska (Solens "Fjärran stränder"), om sina barndomsminnen av Kents "Tigerdrottningen" och om när Strage nyligen skrev upp dem på gästlistan till Kent-efterfesten på Berns där de, efter att ha nekats av vakterna, fick smugglas in via köksingången.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nektar om att rocka i gymnasiet

För att fira sitt 30-årsjubileum ger det skotska postrockbandet Mogwai ut sitt elfte album "The bad fire" och hälsar på hemma hos Strage. Gitarristen (och den sporadiske sångaren) Stuart Braithwaite plus keyboardisten Barry Burns pratar bland annat om hur de skapar sitt sinnesutvidgande mangel (som på senaste skivan flyter i en mer elektronisk riktning), om kärleken till The Cure, om att sniffa Tipp-Ex, om att misslyckas som musiklärare, om att hämta sitt bandnamn från filmen "Gremlins", om att träffa Lionel Ritchie, om att klä sig så avslappnat att de misstas för roadies och om vad som inspirerade låttitlar som "Hardcore will never die but you will" och "Stupid prick gets chased by the police and loses his slut girlfriend".
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mogwai om mangel

Sedan början av nollnolltalet har Emil Svanängen gjort vacker och gåtfull indiepop under namnet Loney Dear. Han når lyssnare över hela världen och kontrakterades härom året av Real World Records, vars boss Peter Gabriel beskrev Emil som "Europas svar på Brian Wilson". Loney Dear är aktuell med sitt sjunde album "A lantern and a bell" där han bland annat sjunger om atombombens fader Robert Oppenheimer. Hemma hos Strage pratar han också om den överskattade mytomanen Pippi Långstrump, om sin frikyrkliga uppväxt, om Depeche Modes förhatliga livetrummor och om att vara PRAO hos jazzmusikern Esbjörn Svensson.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Loney Dear om frikyrkor och atombomber

Lyt når som helst, hvor som helst

Other podcasts you might like ...