Den grekiska ”demokratin” var ett folkvälde med citationstecken. I antikens Athen fanns det visserligen folkvalda församlingar, men långt ifrån alla hade rösträtt. Samtliga kvinnor var uteslutna, liksom alla barn, alla slavar (och de var många) och alla utlänningar. För att inte räknas som utlänning måste man kunna bevisa att familjen hade bott i Athen i flera generationer.

Vi är många som – med all rätt – är stolta och glada över att leva i ett demokratiskt samhälle. Vi utnyttjar vår rösträtt, vi följer de politiska debatterna och vi ondgör oss över de dessvärre betydande kvarlevor av diktaturer och andra totalitära samhällssystem som ännu frodas på jorden. I skolan får vi höra att ”redan de gamla grekerna” utvecklade demokrati. Ordet är ju grekiska och betyder folkvälde. Men, frågar sig vän av ordning, vilken typ av demokrati var detta egentligen?

Även om vi fokuserar på det fåtal som faktiskt fick vara med och bestämma är olikheterna mellan deras värld och vårt nuvarande system hisnande stora. Flera ämbeten lottades ut, och soffliggare blev bokstavligt talat idiotförklarade. De som var alltför intresserade av politik (och därför räknades som farliga) kunde röstas ut ur systemet och landsförvisas på tio år.

I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om demokratin i antikens Athen.

Bild: Perikles håller sitt begravningstal. Målning av Philipp Foltz.Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Aron Schuurman

Producent: Urban Lindstedt

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.