Om könsbytta mördare, vildmarkscity, biobiografi, Pluribus och hattmode.

Vi har ritat skattkartor, men saknar skatter. Blir inte journalister snurriga av att kalla mördaren Paulus/Lily Abdelshahed "hon", men ändå kalla "henne" för pappa? Hur långt ska detta gå? Det är grundläggande fel att låtsas att vi kan diktera att andra ska uppfattas oss som vi själva vill. Det är att förneka hur social samvaro fungerar. Vince Gilligans serie Pluribus har många inspel som känns samtidsrelevanta. det finns t ex lite av AI här. Kul historia om hur Los Angeles bytte lampor och därmed färg. Peggy Noonan konstaterar att musik inte har melodier längre. VAd säger det om vår tid? Susanna redogör för sin biograf-biografi, det vill säga sina minnen av biobesök från riktigt ung ålder och framåt: husmorsfilmer, Beatles och Bullitt. Det öppnas nya biografer och de är nog som Capitol och Fågel Blå: fina och en aning högtidliga ställen, inte Filmstadsfabriker. Svenskt godis gör amerikansk succé. Chris Rea har kört hem till julen för sista gången. Vi lyfter på hatten för gamla Stockholmsfilmer: kommer hatten tillbaka? Och bra observation av Marcus Lundblad-Joons i Svenska Dagbladet: Kungsgatan mitt i Stockholm har blivit ett vildmarksstråk. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.