M’usa, con l’apostrofo. Le donne di PicassoLetizia Bravi
Under 1950-talet dök 3D-filmen upp som biografens stora framtidslöfte, för att sedan försvinna lika snabbt som den kom. Men tekniken vägrade dö. Decennier senare gjorde 3D-glasögonen comeback och blev plötsligt standard på världens biografer och till och med i våra vardagsrum. Varför har 3D gång på gång återvänt som filmindustrins "framtid"? Är det äntligen dags att begrava 3D eller väntar nästa comeback runt hörnet?