”Stockholm är lyckligt lottat”, konstaterar Edward Blom när han sitter med sin parhäst Mats Ryd på Prinsens uteservering och smörjer kråset. Prinsen är nämligen en av huvudstadens relativt många kvarvarande 1800-talskrogar, och Edward berättar om dess historia – som visar sig innehålla en rad framstående kvinnliga krögare, såsom Augusta Wilhelmina Forsberg som drev Prinsen i hela 47 år.

Wallenbergare, Biff Rydberg, vitello tonnato, crème caramel och dessertostar finns bland de härligheter som hamnar i duons magar eller repliker, och Mats berättar om hur en så kallad ”grand dessert” på en Guide Michelin-restaurang i Frankrike förändrade hans liv när han var sisådär tolv år. Tillsammans försöker de hitta på någon liknande berättelse om Edward, som skulle kunna passa som svar på den eviga intervjufrågan om när han egentligen började uppskatta god mat – och kommer fram till att något påhitt om grodlår och portvin i kombination kanske skulle göra susen.

Vidare får vi veta vilka tre ”lager” av selfiejägare som Edwards kändisskap medför, och vilken dialekt han egentligen talar på tyska. En lyssnarfråga om morkullejakt får äntligen sitt svar, med utvikningar både mot franskan (morkulla=bécasse des bois; beckasin=bécassine) och till Bellman. Samme lyssnare tipsar dessutom om hur man bäst tillreder en annan pippi på grillen, nämligen så kallad ”Spatchcock chicken”.

De två gastronomerna talar sedan vällustigt om den typ av restauranger som endast serverar en enda slags rätt, men till perfektion, och Edward kommer in på att andra typer av restauranger inte får ha alltför korta menyer — och framför allt får de inte utlova rätter på griffeltavlor eller annorstädes som vid beställning visar sig vara slut. (Särskilt om det är helgrillad spädgris som utlovats så får han fantomsmärtor, som kan kännas av i månader!)

Mats berättar om den märkliga brygden ”förkylningspunsch”, och så för ännu en lyssnarfråga in samtalet på det intressanta samtalsämnet smakupplevelser, om hur näsor, tungan och minnen samspelar för att optimera sådana.

Edward avslöjar att han inte är en katt- utan en hundmänniska, Mats bjuder på kubanska cigarrer – och så får särskilt yngre poddlyssnare veta varför de absolut inte ska lägga sina pengar på pensionsförsäkringar.

Det avslutande, folkbildande poemet som Edward deklamerar är denna gång ”Hon glänste som en glädjesyn” (av William Wordsworth 1770–1850; i tolkning av Anders Österling).

All korrespondens kan sändas till: [email protected]

Kan även ses på Youtube: https://youtu.be/UCefFjN3QXE

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.