De bördiga, rika och tätbefolkade områdena i norra Frankrike och Flandern tillsammans med norra Italien erbjöd goda möjligheter att försörja en marscherande armé. Krigen kom samtidigt att styras i den riktning där det var enklast att underhålla en armé. Därför satte underhållet i stor utsträckning ramarna för utrikespolitiken, i stor utsträckning eftersom krig var det mest verksamma utrikespolitiska instrumentet för Europas monarker från 1500-talet till 1800-talet.Under den förindustriella perioden i historien var underhållet av trupperna en stor utmaning. Krigföring är omöjlig utan att soldaterna får mat, dryck och värme. Till detta kan läggas alla transporter av förnödenheter, materiel och ammunition. Att förflytta en armé på tiotusentals man med tillhörande svans av civila genom eget eller fientligt område ställde mycket stora krav på organisation och tillgång på mat, foder, fordon, hästar och inkvarteringsmöjligheter. I avsnitt fyra av Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt, professor i historia, och Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria, hur det var möjligt att underhålla en armé. Vad åt soldaterna i fält? Hur mycket åt soldater och hästar?Diskussionen handlar även om hur underhållet påverkade och styrde krigföringen. I stora drag går det att säga att möjligheterna att försörja och transportera arméerna innebar att vissa delar av Europa mer ofta än andra blev krigsområden. Under den tidsperiod vi talar om gick utvecklingen mot allt större arméer som krävde allt större resurser. De stater som fanns i Europa tvingades att förbättra sin byråkrati för att kunna möta krigens nya krav. Ibland talar men om en ”militär revolution”. I takt med att arméerna blev större krävdes bättre organisation av försörjningen. Plundring som tillämpats under medeltiden fungerade inte längre. Underhållsmetoderna förändrades och förfinades samtidigt som krigföringen påverkades mot belägringskrigföring. En skicklig härförare var inte bara en god taktiker på slagfältet utan lika mycket en god administratör av arméns underhåll. Kanske var det främst det som utmärkte ledare som hertigen av Marlborough, Gustav II Adolf och Fredrick den store.Även det civila samhället drogs in i krigföringen genom arméernas behov av förnödenheter, transporter och inkvartering. En viktig insikt är att det är i detta sammanhang vi finner krigets största konsekvenser. Det är i de marscherande arméernas fotspår som vi ska leta efter krigets följder för det civila samhället – inte på slagfälten.Bild: Soldater plundrar en gård under trettioåriga kriget av Sebastiaen Vrancx, Deutsches Historisches Museum 2. The Bridgeman Art Library, Object 292256, public domain

See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.